Idag går mina tankar till befolkningen i Haiti
Bilderna på döda och skadade människor under rubriken "100 000 döda i Haiti" fick mig att bara vilja bläddra vidare i tidningen. Det hade jag nog gjort också om inte Magnus, precis innan han gick till jobbet sagt - läs artikeln om Haiti, det är en väldigt stor händelse just nu. Ja det ska jag göra, svarade jag av ren automatik, men när jag väl satte mig vid bordet känndes det faktiskt väldigt viktigt att läsa, inte bara rubriken, utan innehållet också.
Känslomänniska som jag är så rann tårarna ner för kinderna innan jag ens läst klart de tre första styckerna.
Man vet själv hur det är att förlora någon nära för även i vårt paradisland lever inte alla för evigt, men att förlora kanske hela sin familj och se sin bostad i ruiner är något som i alla fall inte jag ens kan föreställa mig.
Tanken att hjälp inte ens kan komma fram på grund av förödelserna gör mig rädd och ledsen.
Vänta nu!? Gör det mig rädd och ledsen!? Hur känns det då för alla de 10 miljonber offren som bor på Haiti och som är i akut behov av hjälp. Och hur känns det för det personer som ligger under ruinerna och väntar på tecken om hjälp eller en långsam död?! Antagligen kan jag inte föreställa mig det heller.
Att någon gång under mitt liv jobba som volontär i ett fattigt och utsatt land är något jag är fast besluten vid.
När eller var har jag inte bestämt, men oavsett tid och plats så vet jag att det kommer att bli en upplevelse utöver det vanliga. För visst är det häftigt att jag, och du, enskila individer, kan göra en skillnad?
Kram
Känslomänniska som jag är så rann tårarna ner för kinderna innan jag ens läst klart de tre första styckerna.
Man vet själv hur det är att förlora någon nära för även i vårt paradisland lever inte alla för evigt, men att förlora kanske hela sin familj och se sin bostad i ruiner är något som i alla fall inte jag ens kan föreställa mig.
Tanken att hjälp inte ens kan komma fram på grund av förödelserna gör mig rädd och ledsen.
Vänta nu!? Gör det mig rädd och ledsen!? Hur känns det då för alla de 10 miljonber offren som bor på Haiti och som är i akut behov av hjälp. Och hur känns det för det personer som ligger under ruinerna och väntar på tecken om hjälp eller en långsam död?! Antagligen kan jag inte föreställa mig det heller.
Att någon gång under mitt liv jobba som volontär i ett fattigt och utsatt land är något jag är fast besluten vid.
När eller var har jag inte bestämt, men oavsett tid och plats så vet jag att det kommer att bli en upplevelse utöver det vanliga. För visst är det häftigt att jag, och du, enskila individer, kan göra en skillnad?
Kram
Kommentarer
Trackback
