Beyondpurple

Sitter och knapprar på datorn hemma hos mammi och pappi på Tidö. När jag bodde här så tänkte jag aldrig på hur tyst det är på denna ö. Lyssnar jag efter nu är allt knäpptyst. Nästan i alla fall. Någonstans sitter min lurviga lilla katt och mjauar efter uppmärksamhet. Han vill antagligen ut, för att i nästa sekund inse att det var för kallt och vill komma in igen. Jag är så glad att den lilla varelse finns. Kommer ihåg när jag var nio och önskade mig en kanin. Ååå, vad jag ville ha en kanin. Jag hade önskat mig en så länge, men ingen kanin fick sätta tassen innanför våran dörr. Det var tydligt. Tror att pappa var den största motståndaren, men det är jag glad för idag. Jag fick ju världens finaste Tummekatt stället =)