120310
Lite bilder från M's födelsedagspresentsdag. På Ruffino hittade vi våran nya favoritefterätt. Äppelbitar stekta i sirap och kanel tillsammans med vaniljglass. Fucking enkelt att göra sa servitören och magnus svarade Fuking gott också.
Och då får väl jag lägga till att Mia Skäringer och hennes Dyngkåt också va fucking bra.
Affro
Det va länge sen jag låg och mös framför tvn helt helt själv så länge som jag gjorde idag. Från klockan kl 8.15 till klockan 12.00 låg jag under filten och tittade på Carrie Bradshaw och company medan jag åt frukost och sen en piggelin och sen lunch. Hade kunnat legga där hela dagen om jag inte börjat jobba efter lunch. Så skönt!
Efter jobbet åkte jag direkt till friksis och körde ett affropass. Då fick jag för mig att det skulle vara jättekul att åka till afrika och lära sig lite om Afrikansk dans. Rytmen, trummorna, rörelserna. Det gör mig lycklig.
Våren är påväg.....
stolenmyworld stolen my world stolenmyworld living my life
Seems like everything's the same around me
Then I look again and everything has changed
I'm not dreaming so I don't know why
She's everywhere I wanna be
Who's that girl?
Where's she from?
No she can't be the one
That you want
That has stolen my world
It's not real, it's not right
It's my day, it's my night
By the way
Who's that girl living my life?
I'm the one who made you laugh
Who made you feel
And made you sad
I'm not sorry
For what we did
For who we were
I'm not sorry
I'm not her
Who's that girl?
Where's she from?
No she can't be the one
That you want
That has stolen my world
It's not real, it's not right
It's my day, it's my night
By the way
Who's that girl living my life?
Oh no, living my life
En till i familjen
Den 22 Februari kom denna lilla varelse att se världen för första gången. Signe Cecilia Zels Lannefors.
Här med sina föräldrar.
Jag-lycklig moster/faster till mina 5 syskonbarn. Världens bästa guldklimpar.
Dyngkåt och hur helig som helst
”Dyngkåt och hur helig som helst” är en föreställning där kvinnans historia äntligen får berättas oemotsagd. Genom monolog, stand-up och sång delar Mia med sig av sitt liv, på sitt vanliga, brutalt ärliga vis. Gulletussan och Tabita skymtar till, men vi får också möta Ann-Marie, som förtvivlat försöker bli lycklig. Hon läser alla ”må-bra-böcker”, och har kronsik svampinfektion.
- Drivkraften är nog någonstans en längtan efter att ge oss alla upprättelse. En önskan om att vi människor ska tycka mer om oss själva. Inte jämföra oss så mycket och tro att andra är så jävla mycket lyckligare.
Så låter förklaringen till ''Dyngkåt och hur helig som helst'' på Konserthusets hemsida.
Jag och M ska se den ikväll. Längtar.
Innan blir det middag på Ruffino, med vin och förhoppningsvis väldigt god mat.
